Hej jag heter Jante, brukar kallas för Ja – kommer du ihåg mig? Vi försökte leka tre men det var alltid någon som grät. Vi hade fullt upp med att hitta oss själva. Provade oss fram. Frös ut. Bytte vänner. Mobbades, hävdade oss. Behovet av trygghet och en fast plats tog upp hela vår värld. När gruppen byggs upp på det här sättet skapas ja-sägare. Barn som växer upp och inte vågar säga nej. Ta alla chanser du får att vara med, annars blir du ensam. När skolans värld lyder under djungelns lag där känslor slängs i väggarna som sköra glas – då bygger vi rädsla. En uråldrig mekanism som finns inbyggd i oss för att undkomma hot – som en del i vårt försvarsmässiga system. Vi benämner ofta rädsla som en obalans eftersom den uppstår när en fara finns. Den är alltså tillfällig. Hur ska vi hantera den? Det är så otroligt begränsande för Sveriges barn att de inte får retorik som grundämne i skolan. Att våga ta plats, möta rädslan, lära sig om mod. Hur ska lärarna kunna stå för den kunskapen när många inte fått den själva? Det blir i mångt och mycket föräldrarnas ansvar – och det
Läs mer...