Läsa, skriva, räkna – men tala då?
Fritjof Sahlström, professor i pedagogik på Åbo Akademi lyfte i en intervju fram skolans tre områden: Läsa, skriva, räkna. Men tala då? I min värld är kommunikation grundläggande för att kunna verka tillsammans med människor i skolan, i privatlivet och på arbetet.
Sedan lyftes Gripsholms friskola fram med sin finska profil, samtliga niondeklassare hade klarat nationella proven med lägst godkänt. Rektorn intervjuades om framgångsreceptet: ”Det här ska gå, allt annat är ett svek mot barnen!” Sedan eleven: ”Läraren har koll på klassen, det är inte stökigt, det är lugn och ro”.
Jag tycker mig skönja att grundläggande behov blir tillgodosedda och skapar utrymme för lärande: Att bli sedd och bekräftad. Som retoriker kunde jag inte undgå att höra att det är detta synsätt som präglar ämnet retorik. I läroplanen står det att: ”Grundskolan ska lära eleverna att använda sig av ett kritiskt tänkande och självständigt formulera ståndpunkter grundade på kunskaper och etiska överväganden.” När allmän folkskola infördes i Sverige 1842 togs retorikämnet bort. En teori är att det inte skulle vara tillgängligt för ”vanligt folk”, utan förbehållet ”eliten”. Det är dags att göra retorikämnet till något som inkluderar alla. Låt skolan stå på fyra ben.
I den senaste Pisa-mätningen hade Sverige bottenresultat. Sahlström förklarade att i Finland, som får bra placeringar, sker beslut om skolan i konsensus med långsamma skol- och läroplansreformer. I jämförelse med Sverige där åsikterna om hur skolan ska se ut går isär och besluten beskrivs som ryckiga och snabba. Vi skördar nu frukten av snabba beslut, en skakig skola och nonchalans mot läraryrket. Jag möter lärare som verkar i skolan. Jag känner inte igen bilden av att vi skulle ha en lärarkår i Sverige som inte känner stolthet över sitt yrke eller en ovilja att arbeta. Min hypotes är att drivet i lärarna är detsamma, däremot har lärarna olika förutsättningar.
Vi kan ha en lång diskussion om vad som beror på hem, skola eller fritid. Vi biter oss själva i svansen. I Sverige gör vi val, vi väljer vem vi ger mandat att bestämma och vi har arenor att uttrycka vår åsikt på. Är vi missnöjda får vi en ny chans vart fjärde år. Vi har också möjlighet att engagera oss däremellan, göra vår röst hörd. Det är lätt att sitta och klaga hemma vid köksbordet när besluten redan är tagna. Hur värnar du ditt egenansvar och möjligheterna i demokratin Sverige?
Ett annat perspektiv var den mångkulturella skolan i Sverige, jämfört med den finska där invandringen är ytterst begränsad. Sahlström menar att Sverige har en större utmaning att ta sig an. Kan detta vara ett område där skolan behöver mer resurser? Jag menar att Sverige har en otrolig möjlighet här, att värna och förvalta på bästa sätt. Tänk vilken potential, erfarenhet och samhörighet som kan finnas! Jag möter våra barn och ungdomar; födda här eller där. Det finns så mycket tankar, unika personligheter och klokskap. Det föder kreativitet och skaparanda. Här blir en modernisering av världens äldsta språkvetenskap retorik, viktigare än någonsin. För vi är människor, framförallt.
När ni ser barn och ungdomar idag, ser problemen i och utanför skolans värld, barn som inte känner att de räcker till. Det är då vi alla måste bära ansvaret för att vi har skapat just det. Vi föds med förmågor. Sedan väljer vi vuxna vad som ska finnas med i skolans plan, i familjens plan och i livets plan.
Fotnot. Debattartikeln finns i sin helhet på www.retorikverkstaden.se
Jonna Nyberg
retorikkonsult, Retorikverkstaden AB